Samrøðan millum Jan Håfström og Inger Smærup Sørensen er gjørd umvegis mailsamskifti og í Steinprent í Tórshavn í mai 2011.
úr SAMRØÐA VIÐ JAN HÅFSTRÖM:
Hvordan blev PARADISE LOST og GRAF SPEE til?
Det senare, som avslutades i november 2010 och bara ställts ut en gång tidigare, i Turin Italien, är på sätt och vis ett "romantiskt" verk i en tradition där Caspar David Friedrich är en centralgestalt. Jag tänker på det sjunkna skeppet i en av hans mest kända målningar "Das Eismeer" t.ill exempel. Jag använder här endast bokstäver, gammal tysk frakturstil. Detta typsnitt har en smått egendomlig atmosfär omkring sig. En mix av horror, gothic och Tredje riket...Jag antar att min barndom som inföll under Andra Världskriget har viss betydelse. Samtidigt är detta typsnitt på något sätt befolkat av bilder, rörelser, figurer. Ett slags grafiskt mönster som jag tror man kan spåra i mycket av vad jag gjort, inte bara på senare år utan även på 1960-talet. Jag tänker på "Återkomsten" från 1967: skuggspelet i mannens kläder!
PARADISE LOST är ett projekt där jag samlat mycket som haft betydelse under mitt liv som målare. Titlen kommer från John Milton som min pappa älskade och ofta citerade. I pappas bibliotek fanns egendomligt nog en TYSK översättning av Paradise Lost. DAS VERLORENE PARADIES som jag för övrigt hade som titel på en utställning i Berlin 2010 (Freies Museum). Stämningen i PARADISE LOST är bitivis melankolisk. Här återfinns Hans Holbeins döde Kristus, en procession munkar med barnkistor,en traumatiserad figur från William Blakes Inferno. Men även modernare inslag som Spiral Jetty och Asphalt Rundown av Robert Smithson, som jag kände personligen. Messerschmittplanet är ännu en referens till Andra Världskriget och till Nazisterna, som ju var stora beundrare av den tyska romantiska konsten. Inte minst Friedrich! Det finns alltså en tydlig koppling mellan en konst som jag beundrar starkt och ett fasansfullt politiskt skede i Europas historia.
Nu slår det mig också att jag borde visa mina barnteckningar i utställningen. Det är ett material som varit viktigt för mig i många år. I själva verket tror jag att det var där jag startade min konstnärsbana. Jag producerade nämligen oerhörda mängder teckningar som barn - under hela 1940-talet. Många är ritade på hotellpapper eftersom pappa arbetade på olika hotell som portier/receptionist. Mamma var telefonist på samma hotell; det var så de träffades. Mamma samlade allt jag gjorde i en brun resväska som jag fortfarande har kvar. I den väskan ligger mitt "paradis"! Det är allså en väsentlig aspekt på mitt yrkesliv; att vara konstnär. Det var när jag upptäckte skatten i den bruna väskan som jag återfick kontakten med mina skapande krafter. Barnet blev på sätt och vis min vägvisare! Viktigare än alla akademier! PARADISE LOST är för övrigt ett verk som återspeglar religiösa stämningar i min barndom. Pappa var en sökande grubblande människa, upptagen av frågor kring synd, skuld och frälsning. Pappa var intresserad av frikyrkan och gick på deras möten; predikanternas emotionella utspel lockade honom. Ofta citerade han John Milton, t.ex.: "Hellre herre i Djupet än slav i Himlen". Dessa märkliga ord - som jag inte riktigt fattade som barn - gav mig senare en ingång till pappas problem, att han levde ett dubbelliv.
(IS)
